Jag avslutar med ännu en generation Kristiansson, nämligen Christian Olsson (1842-1923) alias “Krisjan Rojtare”.  Hans otur med kvinnor och hur man blir känd i media.

Enligt Svenska Akademins Ordbok är en ryktare (röktare, vårdare, förvaltare, dial. röktare, röjtare) en man som sköter (nöt)kreatur i en ladugård. En ryktare hade hand om kor och hästar, med särskild tonvikt på att hålla dem rena och snygga. Det innefattade inte att han mjölkade, det var ett kvinnogöra.

Ett sådant arbete hade Christian hos bl a Per Tufvesson i Sandby.

Christian Olsson var farfar till skräddaren Johan Kristiansson i Borrby.

Genom sitt första äktenskap med Hanna Mårtensdotter, kommer Christian “till dukat bord”. Svärfar har nyligen dött så Christian och Hanna kan ta över hans gård. Hanna föder Olof 1871 (far till Johan) och Maria i november 1875. I slutet av samma månad dör Hanna, kanske i sviterna efter förlossningen. Hon blir bara 27 år.
Någon tur med kvinnor har Christian inte.

Det är svårt att reda sig med både arbete och två små barn och ett halvår senare står Christian åter inför altaret, den här gången med Anna Olsdotter. Anna sätter två söner till världen, Ola (1878) och Johan (1882). När Anna dör 1892 blir Christian blir ensam med fyra barn.
Någon tur med kvinnor har Christian inte.

Kort därefter gifter han sig med en ny Anna, men den här gången heter hon Andersdotter. Christian överlever henne också. Året 1916, då Anna går bort, är han 74 år.
Någon tur med kvinnor har Christian inte.

Elna Mårtensson. Kom som piga 1914 till Christian och hans sista fru. Elna stannar hos Christian och överlever honom med 14 år.
Christian dör 1923 och Elna 1937.
Lite tur med kvinnor har Christian.

“Rojtaren Krisjan” är känd bl a från ett reportage i Ystads Allehanda, där han fångas på bild 1958. I sitt arbete som ryktare har han lärt sig att tämja oxar till dragdjur. Det berättas att han vid ett tillfälle kom körande till den stora och mäktiga sparbanken i Borrby, för att sätta in pengar. Han gör kamrern uppmärksam på att komma ut och säger: ”Kamreren får komma ut och hämta mina pengar. Jag kan inte lämna min oxar.” Kamrern anser att Christian, som alla andra, får komma in i banken och så blev det.

Källor:
Karin Kristiansson
Karl Persson
Bengt Persson
Lats Averfalk
Borrbys kyrkböcker